Då var jag alltså åter i San Francisco. På egen hand igen, men inte så länge skulle det visa sig. Hade inte mer än vaknat och tagit en dusch när jag nästan gick in i Caroline, som jag träffade i Vegas. Käkade frukost tillsammans med henne och hennes resesällskap Viktoria och Erik, alla från Stockholm. Vi blev medvetna om att amerikanska bagels med något som ser som vallmofrön i själva verket är chilibagels, Viktoria. Detta till trots blev det en riktig heldag, vi använde den mestadels för inköpsändamål. Vi avnjöt Union Square och affärerna runtomkring mer än en gång och jag fick min första upplevelse av Coldstone där man kan göra sin egen glass, gött mos. Vi drev upp till the Haights och kollade in de lite hippare affärerna där och omgivningen bestod av lite mer unika människor, nog sagt. Sen stod sjölejonen nere i Fishermans Warf på tur för vår beskådning. Som sagt, de luktar och låter och ser ut att ha det ganska slappt på bryggorna, men jag har förbannat svårt att tänka mig att de får någon sömn, djungelns lag gäller. Man kanske inte hade tänkt sig att träffa svenskar när man beger sig annorstädes, men det är så jävla skönt att prata svenska med någon och man känner sig defintivt mer hemma och trygg på ett familjärt sätt. Med detta sagt så var Caroline, erik och Viktoria tre mycket sköna och trevliga människor. Hoppas ni har det bra hemma i Sverige igen!
Jag hämtade mina grejer på hostelet, kramade trion och tog farväl och begav mig återigen på egen hand till en flygplats, denna gången för att spendera natten där. Otroligt lång natt och mycket grejer att kånka runt på med den nyligen införskaffade snowboarden. Sov inget alls, tog flyget till Seattle kl 06.15 för att sedan på grund av förseningar missa min transfer till Vancouver. Väntade återigen, till kl 12 tror jag och kom sedan fram till Vancouver. Flög ett litet tvåmotorigt propellerplan till Vancouver, första gången jag flugit propeller kommersiellt. Kanske inte något att skriva med i mitt CV, men ändå. Var framme på hostelet ganska sent på eftermiddagen och slocknade direkt när jag fått min säng.
torsdag 23 oktober 2008
Yo-se-mi-te
En tidig lördagmorgon väntade mig. Packade ner alla mina grejer, checkade ut från hostelet och begav mg ner till Joels hostel i stan. Vi mötte lite senare upp med två italienare Lorenzo och Nicola som skulle följa med oss till Yosemite. Hämtade ut vår splitternya Chevy Malibu relativt tidigt och gjorde lite inköp för att tillfredsställa oss rent närningsmässigt under resan. Jag och Joel turades om att köra upp till Yosemite, tog drygt fyra timmar med några stopp längs vägen. Vägen upp var ganska bra och landskapet skiftade från storstadsmiljöVi hade bokat rum på ett hostel som låg precis utanför själva parken. Riktigt schysst ställe med många parkeringsplatser och schyssta rum. Vi släppte bara av våra grejer och körde vidare in i parken. Vilket ställe!!! Vi spenderade bara några timmar i parken den första dagen, men vi insåg att vi skulle haft mer tid för att se allt. Kodak-moments hela tiden, oavbrutet... Vilken otroligt vacker miljö. Det enda jag egentligen kan säga om detta ställe som på något sätt förklarar synerna är att man blir förundrad över naturens raffinerade tillvägagångssätt...
Körde hem på söndagen och avlsutade en riktigt bra resa tillsammans med två splitternya italienska vänner och en något, men bara något, äldre spansk vän. Tog adjö av Nicola som skulle fortsätta annorstädes. Lämnade Lorenzo på hans hostel och sedan skjutsade Joel mig till Fishermans Warf. Där tog vi adjö av varandra, en kille som jag spenderat mycket tid med och blivit riktigt bra vän med på bara en vecka. Hade varit kul att träffa honom igen.
Mamma-älskande Leons kungar
När jag redan väldigt upprymd efter snowboard-köpet begett mig till hostelet och duschat var det dags för nästa höjdpunkt: KINGS OF LEON!!!
Detta hände nere i stan på ett ställe kallat the Warfield Theatre, en mycket vacker gammal teater med mycket guld och röd sammet. Helt rätt ställe att se favoritbandet på. Och fy fan vilken koncert det blev. Först öppnade The Stills och We Are Scientists, två bra band, men det var ju självklart vem alla väntade på. Kings of Leon spelade i nästan 2 timmar och det var så jävla bra, de körde mycket från nya skivan varvat med äldre låtar. Magiskt att äntligen få se dem live!!! KAn nog inte säga så mycket mer. Gick och lade mig som en väldigt, väldigt, väldigt nöjd man...
Bombi Bitt och jag del I
Jag och Joel flög dagen efter ungefär samtidigt från Vegas till San Francisco och bestämde oss för att bo på samma hostel där också. Vi möttes upp på flygplatsen efter att hans flyg kommit för att gemensamt bege oss till till hostelet som låg uppe i Fishermans Warf. Det blev ett ganska utdraget letande efter hostelet eftersom all personal vi frågade i tunnelbanan gav halvdana vägbeskrivningar och var allmänt otrevliga, men vi kom fram i alla fall. Det var ganska sent på kvällen och vi fick se solen gå ner över Golden Gate. Ett riktigt idylliskt ställe vi hade hamnat på, om man bortser från alla skunkar som lurade i buskarna. Vi kunde enas om att vi båda redan gillade San Francisco mycket bättre än Vegas i alla fall.
På onsdagen bestämde jag och Joel oss för att bege oss ut till Alcatraz, vilket var riktigt grymt. Jävligt turistigt, men skit i det, det var fortfarande intressant. En sak jag definitivt inte visste var att fängelset efter att det stängts ner ockuperades av indianer. Detta för att de ville att ön skulle tillhörda ursprungsbefolkningen och att man då automatiskt möttes, på väg in i sundet till SF, av land som tillhörde indianerna. De lyckades dock aldrig få igenom detta. Begav oss tillbaka och till Levi´s Plaza, uppkallat efter den numera läderlappsprydande Levi Strauss och hans berömda jeansmärke. Levi´s hade självklart en byggnad där och en lite utställning om allt möjligt. Roligt om man är intresserad av jeans... När vi kände oss nöjda med jeanskultur begav vi oss ner till Fishermans Warf igen och kollade på sjölejon. Förbannat fina och illaluktande djur och riktigt roliga att titta på deras hierarkiska spel på bryggorna. Tog oss ytterligare en liten gångtur innan vi begav oss tillbaka till hostelet och våningssängarna.
Dagen efter begav jag mig till San Rafael för att träffa moster (pappas moster, men ändå) Inga och Moritz. Tog färjan till Larkspur där de hämtade mig med bil. Vi tillbringade dagen i deras mycket fina hus, pratade om allt möjligt, tittade på deras kolibrir som konstant svävade runt i deras mycket fina trädgård, åt jättemycket mat och drack vin. Devar självklart väldigt intresserade av hur saker stod til hemma i Sverige och om min resa. En mycket trevlig dag med två mycket pratglada och trevliga människor. Jag begav mig till hostelet igen sent på kvällen, var tvungen att checka in i mitt nya rum.
Fredagen började väldigt konstigt och abrupt. Jag blev mer eller mindre väckt av brandlarmet på hostelet. Fick nästan på mig mina shorts på vägen ut och möttes nästan uteslutande av andra mycket mer påklädda och morgonpigga gäster. De fick i alla fall skåda den svenska urskogen haha. Det konstaterades efter ett besök av 3 brandbilar och en polisbil bara vara ett falsklarm som skulle stängas av. Detta gjorde att jag blev aningen sen att möta Joel på hans hostel nere i stan, men han tyckte bara hela situationen var rolig. Vi drog sedan iväg för att leta upp en vettig firma att hyra bil av för vår planerade utflykt till Yosemite över helgen. Yosemite-resan var ett smart alternativ eftersom vi båda saknade boende i SF för den kommande lördagen då det verkade vara mer eller mindre omöjligt att hitta något. Vi hittade i alla fall en schysst deal hos en firma och bestämde oss för att sticka. Strosade runt lite nere i stan runt Market Street och Union Square. Vi skildes åt på eftermiddagen och bestämde att träffas vid 8-tiden på Joels hostel dagen efter. Jag begav mig upp till the Haights, de gamla hippie-kvarteren, för att leta upp en snowboardaffär jag kollat upp. Jävligt schysst affär med bra folk som jobbade där. Besöket resulterade i en ny bräda, nya bindningar, nya boots, ny brädbag och en ny mössa till ett jävligt bra pris. En helt ny Burton Custom med deras nya system EST som gör att bindningarna bara fästs i en skåra på brädan och således är sjukt enkla att justera. Tror jag har en riktigt bra setup för vad Whistler har att erbjuda WOWOWEEWAA!!! Tog mig så barnsligt glad man kan bli av att köpa saker man verkligen tycker är roligt. Lite småköpt är jag allt, men det står jag för!!!
På onsdagen bestämde jag och Joel oss för att bege oss ut till Alcatraz, vilket var riktigt grymt. Jävligt turistigt, men skit i det, det var fortfarande intressant. En sak jag definitivt inte visste var att fängelset efter att det stängts ner ockuperades av indianer. Detta för att de ville att ön skulle tillhörda ursprungsbefolkningen och att man då automatiskt möttes, på väg in i sundet till SF, av land som tillhörde indianerna. De lyckades dock aldrig få igenom detta. Begav oss tillbaka och till Levi´s Plaza, uppkallat efter den numera läderlappsprydande Levi Strauss och hans berömda jeansmärke. Levi´s hade självklart en byggnad där och en lite utställning om allt möjligt. Roligt om man är intresserad av jeans... När vi kände oss nöjda med jeanskultur begav vi oss ner till Fishermans Warf igen och kollade på sjölejon. Förbannat fina och illaluktande djur och riktigt roliga att titta på deras hierarkiska spel på bryggorna. Tog oss ytterligare en liten gångtur innan vi begav oss tillbaka till hostelet och våningssängarna.
Dagen efter begav jag mig till San Rafael för att träffa moster (pappas moster, men ändå) Inga och Moritz. Tog färjan till Larkspur där de hämtade mig med bil. Vi tillbringade dagen i deras mycket fina hus, pratade om allt möjligt, tittade på deras kolibrir som konstant svävade runt i deras mycket fina trädgård, åt jättemycket mat och drack vin. Devar självklart väldigt intresserade av hur saker stod til hemma i Sverige och om min resa. En mycket trevlig dag med två mycket pratglada och trevliga människor. Jag begav mig till hostelet igen sent på kvällen, var tvungen att checka in i mitt nya rum.
Fredagen började väldigt konstigt och abrupt. Jag blev mer eller mindre väckt av brandlarmet på hostelet. Fick nästan på mig mina shorts på vägen ut och möttes nästan uteslutande av andra mycket mer påklädda och morgonpigga gäster. De fick i alla fall skåda den svenska urskogen haha. Det konstaterades efter ett besök av 3 brandbilar och en polisbil bara vara ett falsklarm som skulle stängas av. Detta gjorde att jag blev aningen sen att möta Joel på hans hostel nere i stan, men han tyckte bara hela situationen var rolig. Vi drog sedan iväg för att leta upp en vettig firma att hyra bil av för vår planerade utflykt till Yosemite över helgen. Yosemite-resan var ett smart alternativ eftersom vi båda saknade boende i SF för den kommande lördagen då det verkade vara mer eller mindre omöjligt att hitta något. Vi hittade i alla fall en schysst deal hos en firma och bestämde oss för att sticka. Strosade runt lite nere i stan runt Market Street och Union Square. Vi skildes åt på eftermiddagen och bestämde att träffas vid 8-tiden på Joels hostel dagen efter. Jag begav mig upp till the Haights, de gamla hippie-kvarteren, för att leta upp en snowboardaffär jag kollat upp. Jävligt schysst affär med bra folk som jobbade där. Besöket resulterade i en ny bräda, nya bindningar, nya boots, ny brädbag och en ny mössa till ett jävligt bra pris. En helt ny Burton Custom med deras nya system EST som gör att bindningarna bara fästs i en skåra på brädan och således är sjukt enkla att justera. Tror jag har en riktigt bra setup för vad Whistler har att erbjuda WOWOWEEWAA!!! Tog mig så barnsligt glad man kan bli av att köpa saker man verkligen tycker är roligt. Lite småköpt är jag allt, men det står jag för!!!
onsdag 22 oktober 2008
Las Vegas
Vegas baby!
Mellanlandade i Denver och kom til slut fram til Vegas. Taxichaffisen verkade bara känna till ett hostel i Vegas och lyckades på grund av min sömnighet släppa av mig vid fel. Envist och efter vägvisning gick jag i en timme för att komma rätt. När jag checkat in gick jag direkt in och lade mig i sängen, vaknade klockan 22.00 och gick och köpte en flaska vatten. Dagens totala näring uppgick således till den kycklingsallad och apelsinjuice jag käkat till frukost och en flaska vatten. Bra jobbat Fredrik! Dagen efter upptäckte jag att jag bodde långt från strippen i ett ganska otrevligt område, men med trevliga människor. Efter lite frukost begav sig jag och Martin, en nyfunnen vänfrån Tyskland ut till Hoover dam utanför Vegas, mäktigt ställe! Har sedermera också lyckats befinna mig i Arizona eftersom det ligger på gränsen mellan Nevada och Arizona. Träffade efter besöket vid Hoover Dam en mycket trevlig svensk tjej vid namn Caroline, vi pratade en stund på hostelet och träffades igen senare. Mer om det sen.
Kvällen spenderades nere på strippen, från ett kasino till ett annat. Spelade bara för en dollar... Resten av tiden gick åt att dricka öl. En sak är i alla fall säker, Vegas är en stad på dagen och en annan på kvällen. Jävligt mäktigt med all neon som lyser upp den annars så tomma öknen runtomkring, men det ger också ett ihållande plastigt intryck. Det känns nästan som allt är på låtsas.
Dagen efter, närmare bestämt söndagen den 12:e oktober, blev lite mer improviserad. Mina tidigare planer på att åka både till Grand Canyon- och Zion National Park grusades mer eller mindre av det faktum att jag hade för lite tid. Tar nog parkerna på en separat resa längre fram i tiden. I alla fall blev det denna söndag lite strosande på strippen och en riktig långkörare på gymet, som förövrigt kostade mig 25 dollar. Ett bra gym dock, på Paris Hotel. Såg Bellagios vattenshow för mig själv, med enbart par som såg mer eller mindre förälskade ut runtomkring. Där stod jag, eftersvettandes och brutalt immundigande av den toast jag precis köpt...
På måndagen lämnade Martin hostelet, jag och Joel drog iväg till en monster-outlet. Joel köpte i alla fall 15 plagg och lyckades fylla sina väskor till bredden. Jag köpte också några jeans, 30 dollar för ett par Levi´s, helt okej. Kvällen spenderades ganska lugnt på hostelet med en duell i schack mellan mig och Joel. Han är en trevlig prick den här Joel och vi hade riktigt roligt tillsammans.
Peace out så länge
Mellanlandade i Denver och kom til slut fram til Vegas. Taxichaffisen verkade bara känna till ett hostel i Vegas och lyckades på grund av min sömnighet släppa av mig vid fel. Envist och efter vägvisning gick jag i en timme för att komma rätt. När jag checkat in gick jag direkt in och lade mig i sängen, vaknade klockan 22.00 och gick och köpte en flaska vatten. Dagens totala näring uppgick således till den kycklingsallad och apelsinjuice jag käkat till frukost och en flaska vatten. Bra jobbat Fredrik! Dagen efter upptäckte jag att jag bodde långt från strippen i ett ganska otrevligt område, men med trevliga människor. Efter lite frukost begav sig jag och Martin, en nyfunnen vänfrån Tyskland ut till Hoover dam utanför Vegas, mäktigt ställe! Har sedermera också lyckats befinna mig i Arizona eftersom det ligger på gränsen mellan Nevada och Arizona. Träffade efter besöket vid Hoover Dam en mycket trevlig svensk tjej vid namn Caroline, vi pratade en stund på hostelet och träffades igen senare. Mer om det sen.
Kvällen spenderades nere på strippen, från ett kasino till ett annat. Spelade bara för en dollar... Resten av tiden gick åt att dricka öl. En sak är i alla fall säker, Vegas är en stad på dagen och en annan på kvällen. Jävligt mäktigt med all neon som lyser upp den annars så tomma öknen runtomkring, men det ger också ett ihållande plastigt intryck. Det känns nästan som allt är på låtsas.
Dagen efter, närmare bestämt söndagen den 12:e oktober, blev lite mer improviserad. Mina tidigare planer på att åka både till Grand Canyon- och Zion National Park grusades mer eller mindre av det faktum att jag hade för lite tid. Tar nog parkerna på en separat resa längre fram i tiden. I alla fall blev det denna söndag lite strosande på strippen och en riktig långkörare på gymet, som förövrigt kostade mig 25 dollar. Ett bra gym dock, på Paris Hotel. Såg Bellagios vattenshow för mig själv, med enbart par som såg mer eller mindre förälskade ut runtomkring. Där stod jag, eftersvettandes och brutalt immundigande av den toast jag precis köpt...
På måndagen lämnade Martin hostelet, jag och Joel drog iväg till en monster-outlet. Joel köpte i alla fall 15 plagg och lyckades fylla sina väskor till bredden. Jag köpte också några jeans, 30 dollar för ett par Levi´s, helt okej. Kvällen spenderades ganska lugnt på hostelet med en duell i schack mellan mig och Joel. Han är en trevlig prick den här Joel och vi hade riktigt roligt tillsammans.
Peace out så länge
Caught on the flipside
Nu är stunden kommen då jag ska försöka ta tag i allt som har hänt och destillera det till ett inte alltför långt inlägg. Sitter just nu i Vancouver och har således avverkat Nashville samt Las Vegas och San Francisco sen sist jag skrev. Otroligt mycket har hänt och jag mår tiptop trots att när jag vägde mig sist (andra dagen i Vegas) hade tappat 4 kg. Ska försöka göra detta kort och kärnfullt efter noga övervägande och inflytande av nyfunna vänner (kommer nog inte att klara det dock).
Nashville
De sista dagarna i Nashville spenderade jag mycket tillsammans med Erik, Richard och Jasmin. Det blev en dagstur till Tennessee State Museum och en fotoutställning om Mississippi tillammans med Erik. Riktigt bra! Litre gitarrjam och några öl kvällstid på verandan för att ge oss mod nog att åka ner till stan där jag käkade mal!!! Har nog tidigare lovat att jag aldrig skulle göra detta på grund av de grejer denna fisk sysslar med, men man är väl inte sämra än att man kan ändra sig tydligen. Kvällen fortlöpte i countryns tecken och slutade med att Erik fick ett rockabillyband att köra en extralåt för mig hehe. Utekvällen kantades av ömsom kostymnissar, vanligt folk och rednecks. Kostymnissarna har sin förklaring i den debatt som tidigare pågått i staden mellan Obama och McCain.
Nästkommande dag började med en rejäl amerikansk pannkaks-frukost, sockerkick TOTAL! Jag och Erik vandrade runt lite i universitetsområdet och begav oss senare Parthenon-replikan som står i en park i Tennessee!!! Som lite kuriosa tål det att nämnas att på vägen dit sket en fågel mig i håret. Varför eller varför inte är frågan gällande många saker i detta land, främst syftande på Parthenon-replikan haha. I alla fall stod den där stor som fan. Käkade middag på en äkta amerikansk diner med några sydstats-original som växlade om att prata om politik och rent skitsnack. Erik fick några fina bilder runt området och vi drog tillbaka till hostelet för att planera kvällen. Vi drog vidare till en Open Mic tillställning på Commodore var både Richard och Jasmin skulle spela. Vi var flera stycken som stack dit och fick höra mycket bra musik och höjdpunkten blev självklart Richard och Jasmin. Richard hade låttext som var klart inspirerad av hans vistelse i Nashville. Eftersom jag var nykter fick jag köra Eriks Mustang hem! 300 hk och en V8 mullrande så skönt, så skönt. Njutning i sin renaste form!
Dagen efter började med att jag stötte ihop med 3 svenskar och fick mitt första svenska utbyte på egen hand. Kunde till deras stora förtjusning erbjuda snus, eftersom två pluggade i USA och var i direkt saknad av detta stimuli. Både svenskarna och Erik lämnade senare hostelet, tog adjö av nyfunna vänner och önskade dem all lycka till. Tog mig ner till Country Music Hall of Fame, ett mecka för country-älskare. Schysst ställe faktiskt med all möjlig kuriosa, viss countrykännedom är nog att rekommendera, men stället är intressant för den som gillar musik. På kvällen körde vi ett lite jam igen, vi var 4 personer och jag deltog med både gitarr och munspel. Munspelet ska övas på, det är en sak som är säker. Stack ut och käkade middag tillsammans, jag drog hem tidigt (ca klockan 02.30) och tog adjö för att förbereda mig inför morgondagens flyg till Vegas. Hann aldrig ta adjö av de två roliga franska journalisterna som jag delade rum med, men, men...
Palladde mig upp klockan 05.00 dagen efter, duschade och packade det sista och toog mig ut till flyget till Vegas. Snackade med en medelålders amerikansk kille på flyget. Man kan säga vad man vill om amerikaner, men de flesta jag träffat är öppna och vänliga och beter ssig som man kännt dem hela livet efter ett par minuter. Han gav mig en massa tips om nationalparker som bör besökas.
Nashville
De sista dagarna i Nashville spenderade jag mycket tillsammans med Erik, Richard och Jasmin. Det blev en dagstur till Tennessee State Museum och en fotoutställning om Mississippi tillammans med Erik. Riktigt bra! Litre gitarrjam och några öl kvällstid på verandan för att ge oss mod nog att åka ner till stan där jag käkade mal!!! Har nog tidigare lovat att jag aldrig skulle göra detta på grund av de grejer denna fisk sysslar med, men man är väl inte sämra än att man kan ändra sig tydligen. Kvällen fortlöpte i countryns tecken och slutade med att Erik fick ett rockabillyband att köra en extralåt för mig hehe. Utekvällen kantades av ömsom kostymnissar, vanligt folk och rednecks. Kostymnissarna har sin förklaring i den debatt som tidigare pågått i staden mellan Obama och McCain.
Nästkommande dag började med en rejäl amerikansk pannkaks-frukost, sockerkick TOTAL! Jag och Erik vandrade runt lite i universitetsområdet och begav oss senare Parthenon-replikan som står i en park i Tennessee!!! Som lite kuriosa tål det att nämnas att på vägen dit sket en fågel mig i håret. Varför eller varför inte är frågan gällande många saker i detta land, främst syftande på Parthenon-replikan haha. I alla fall stod den där stor som fan. Käkade middag på en äkta amerikansk diner med några sydstats-original som växlade om att prata om politik och rent skitsnack. Erik fick några fina bilder runt området och vi drog tillbaka till hostelet för att planera kvällen. Vi drog vidare till en Open Mic tillställning på Commodore var både Richard och Jasmin skulle spela. Vi var flera stycken som stack dit och fick höra mycket bra musik och höjdpunkten blev självklart Richard och Jasmin. Richard hade låttext som var klart inspirerad av hans vistelse i Nashville. Eftersom jag var nykter fick jag köra Eriks Mustang hem! 300 hk och en V8 mullrande så skönt, så skönt. Njutning i sin renaste form!
Dagen efter började med att jag stötte ihop med 3 svenskar och fick mitt första svenska utbyte på egen hand. Kunde till deras stora förtjusning erbjuda snus, eftersom två pluggade i USA och var i direkt saknad av detta stimuli. Både svenskarna och Erik lämnade senare hostelet, tog adjö av nyfunna vänner och önskade dem all lycka till. Tog mig ner till Country Music Hall of Fame, ett mecka för country-älskare. Schysst ställe faktiskt med all möjlig kuriosa, viss countrykännedom är nog att rekommendera, men stället är intressant för den som gillar musik. På kvällen körde vi ett lite jam igen, vi var 4 personer och jag deltog med både gitarr och munspel. Munspelet ska övas på, det är en sak som är säker. Stack ut och käkade middag tillsammans, jag drog hem tidigt (ca klockan 02.30) och tog adjö för att förbereda mig inför morgondagens flyg till Vegas. Hann aldrig ta adjö av de två roliga franska journalisterna som jag delade rum med, men, men...
Palladde mig upp klockan 05.00 dagen efter, duschade och packade det sista och toog mig ut till flyget till Vegas. Snackade med en medelålders amerikansk kille på flyget. Man kan säga vad man vill om amerikaner, men de flesta jag träffat är öppna och vänliga och beter ssig som man kännt dem hela livet efter ett par minuter. Han gav mig en massa tips om nationalparker som bör besökas.
Förklaring till bilderna
Jag vill bara klargöra lite kring det magiska ljus som hamnat digitalt i min kamera.
Vi tar förklaringen uppifrån och ner i ordningen bilderna kommer.
1. En country-snubbes (sorry kan inte min country) ganska ordinära bil, förutom precis alla mer eller mindre badboy attiraljer som de gigantiska hornen och alla vapen, på Country Music Hall of Fame.
2.Closeup på revolvern på huven, samma bil...
3. Richard, från England, jammande på verandan till hostelet i Nashville. En av många gånger, några gånger deltog jag och andra därtill. Jävligt kul!
4. Vapen, eller rättare sagt revolvrar. Behövs ingen närmare förklaring.
5. En klocka ute på the Hermitage, tror jag lade upp bilden för att klockan var ganska fin.
6. Ett litet bomullsfält, kan inte bli mer sydstatsmiljö än så här...
7. Downtown Nashville dagtid, nattetid såg det annorlunda ut och framförallt hördes.
8. Skylten till the Hermitage. Lägg märke till kulhålen i den, enligt Eriks utsago en ganska vanlig företeelse söderöver i staterna. Fråga mig inte varför...
.
Vi tar förklaringen uppifrån och ner i ordningen bilderna kommer.
1. En country-snubbes (sorry kan inte min country) ganska ordinära bil, förutom precis alla mer eller mindre badboy attiraljer som de gigantiska hornen och alla vapen, på Country Music Hall of Fame.
2.Closeup på revolvern på huven, samma bil...
3. Richard, från England, jammande på verandan till hostelet i Nashville. En av många gånger, några gånger deltog jag och andra därtill. Jävligt kul!
4. Vapen, eller rättare sagt revolvrar. Behövs ingen närmare förklaring.
5. En klocka ute på the Hermitage, tror jag lade upp bilden för att klockan var ganska fin.
6. Ett litet bomullsfält, kan inte bli mer sydstatsmiljö än så här...
7. Downtown Nashville dagtid, nattetid såg det annorlunda ut och framförallt hördes.
8. Skylten till the Hermitage. Lägg märke till kulhålen i den, enligt Eriks utsago en ganska vanlig företeelse söderöver i staterna. Fråga mig inte varför...
.
lördag 18 oktober 2008
tisdag 7 oktober 2008
Nashville
Nu är jag alltså i Nashville, Tennessee...
Har faktiskt inte gjort så mycket här än. Har i alla fall lyckats inkvartera mig på mitt hostel, Music City Hostel, ett schysst ställe med en massa schysst folk. Geografiskt ligger stället en liten gångtur utanför själva stadskärnan, men i ett lugnt och skönt område.
Igår var jag ute med två killar som jag träffat här, Eric från Boston USA och Richard från Brighton England, och vi begav oss ut till The Hermitage. The Hermitage ligger i en liten by som heter Hermitage och ligger 20 minuters bilfärd utanför staden. Vi tog Erics bil, en -06 Mustang GT!!! med ungefär 300hk, för att ta oss dit. Det är riktigt vackert här, hösten höller just på att ta över landskapen och de mängder av lövträd som kantar staden håller precis på att byta färg. När jag säger höst ska man dock inte låta sig luras, igår var det säkert 25 grader varmt. För att återgå till The Hermitage så är det Andrew Jacksons före detta hem. Denne snubbe Andrew Jackson var USA:s 7:e president, vilket också självklart syntes på huset och hans ägor. Han blev begravd i sin egen trädgård, vilken förutom gravarna var en schysst trädgård. Ett ganska coolt gammalt ställe, väldigt välbevarat och feta ägor runtomkring. Rätt så coolt att få en liten inblick i hur det har varit här lite tidigare i nationens historia.
Chillade mest igår kväll, käkade lite grillat kött och tog en öl nere i stan, satt på verandan och snackade med de andra som bor här en bit in på natten.
Idag regnar det, är inte speciellt varmt och jag funderar på att dra ner till Country Hall of Fame nere i stan. Verkar vara en vettig sysselsättning en regnig dag i Nashville...
söndag 5 oktober 2008
I´m a Swedish man in New York
Såja... Jodå så att...
Okej, var ska jag börja? New York kanske?
Det blev ju på det viset att jag tog med hela familjen till New York en vecka och lykades också överraska dem med det faktum att de faktiskt skulle åka med. Till allas glädje blev det också just så och söndagen den 28:e september landade vi på JFK. Jag mötte upp med familjen på flygplatsen, vi åkte tillsammans till hotellet som låg två kvarter från Central Park och sedan var det hela igång.
Hela New York-vistelsen kan nog sammanfattas med familjära upplevelser, promenader, shopping, kulturella upplevelser, inte fullt så kulturela upplevelser, hamburgare, kolosser och oförmågan att ta in denna enorma mängd intryck.
Vi fick gjort några av de måsten som finns i New York: Empire State Building, se Frihetsgudinnan, Central Park, Museum of Modern Art, Harlem, Times Square och en massa annat. Vi har milt sagt gått en helvetes massa, men på ett bra sätt och det har varit skönt med tanke på allt man ser under tiden man går omkring. Vi har varit i en massa affärer, Soho var klar favorit för detta ändamål. Vi har åkt med turistbussar och åkt med färjor runt Manhattan.
Och det hela har varit riktigt skönt och riktigt roligt. Att vi haft det så bra ledde ju också till att avskedet blev i hästväg, känslomässigt i alla fall. Jag kan i ärlighetens namn erkänna att jag grät mer än en tår på vägen till flygplatsen för att ta mitt flyg till Nashville. Det är först nu jag inser hur många och hur mycket som jag lämnar. Så vänner och familj: jag älskar er allihop och kommer sakna er.
Just nu är jag alltså i Nashville, Tennessee, och har inkvarterat mig på mitt hostel och just nu känns det helt okej. Nashville verkar vara en riktigt schysst stad. Det hostel jag bor på är fyllt av sköna människor, de flesta med musik som anledning för att besöka staden. Har bara hunnit ta en öl och snackat med lite folk här så något mer än att stället verkar bra och folket bra kan jag tyvärr inte säga. Ser dock fram emot lite schysst bluegrass på något ställe här...
So long
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)