Insnöad, på många sätt

Hey hey hey ya´ll!

Först vill jag framföra en önska till de som läser - God Jul och ett Gott Nytt År!

Sen ska läget beskrivas här. Min axel börjar bli ganska bra och jag har varit ute och åkt så mycket jag bara kunnat. Detta har dock resulterat i ett par ganska tråkiga smällar på brädan, har nog varit byns största konsument av P-Tex de senaste veckorna, vilket i sin tur har resulterat i ett nytt brädköp! En UnInc-bräda som lyser i mörkret, hur coolt är inte det! Måste säga att det är den skönaste brädan jag åkt. Är brädan till höger på bilden. Blev i alla fall en slask-bräda och en fin-bräda, något jag trodde mig kunna undvika, men icke! Den "gamla" har fått en av de fulaste kärn-smällarna jag någonsin sett!

Har rakat knudan, huvudet det vill säga. Detta för att den frisör jag valde att gå till här uppvisade ett väldigt typiskt frisör-drag, undantaget Sacha och Johanna på Budoir. Konstnärlig integritet. På ett dåligt sätt. Helt omöjligt att på ett väldigt enkelt och pedagogiskt sätt beskriva hur man vill ha sin frisyr och sedan få detta utfört, det blev något helt annat till ett oskäligt pris. Därför har jag då valt att i protest valt att raka skallen, ser inte helt pjåkigt ut heller om jag får säga det själv.

Vi har, sedan det snöat friskt den senaste tiden, hittat några riktigt bra puder-ställen. Däribalnd en grymt stor bowl som man får hika en liten stund till, men när man kommer fram är det helt klart värt det. Imorse stod vi i kön till liften upp där i en timme och tjugo minuter, innan den öppnat. Detta gav oss tredje plats i liftkön och helt orörd snö så långt ögat kunde nå först åket, ren och skär extatisk lycka!

För att återknyta till insnöad, så menade jag att det kommit bra med snö de senaste dagarna. Inte riktigt så att jag blivit tvungen att sitta inne utan istället gjort mig mer insnöad på brädåkandet. Helt absurt roligt!

Tack för julklapparna ni mamma, pappa och Kristian! Julen spenderades otraditionellt, men ganska bra. Norrlänningarna här gick ut med en kökskniv och skar (!) av en gran i skogen här utanför. Denna pryder balkongen. Jag bunkrade med pepparkakor och köpte upp affärens tre sista paket av Annas Original pepparkakor, varav Mattias lyckades mygla till sig ett av paketen (kommer aldrig att glömma det Mattias!) och byta ut det mot Cappucino-pepparkakor eftersom han hade köpt fel. Julafton spenderade vi i en lägenhet med 30 andra svenskar och hade skittrevligt.

Fred och kärlek i juletider

Så rörde vi om i grytan

Alla ni (hrrmm, haha) som tyckte att jag skulle ha fler bilder och kanske något mode-reportage (har hört att det är så man kommer någonstans i bloggvärlden) kommer jag att göra er vilja hörd. På bilden ser ni det plagg jag bör (läs bör) och stundtals faktiskt använder allra mest. Jag använder den stilriktig armstrumpan då jag lyckats landa halvt på ansiktet och axeln istället för på brädan.

En perfekt torsdag morgon. Vi tog nästan första liften och var helt ensamma uppe i parken på Blackcomb, bäddat för extas med ouppkörda in-runs och landningar till hoppen. Inga köer till något heller. Körde något åk innan jag bestämde mig för att försöka en fs 360 på den stora hippen i parken. Tog inte lika mycket fart som vanligt, vill ju inte skada mig, tänkte jag. Vi var så glada för vår disciplin att komma upp tidigt och det kanske var lite för tidigt. Min timing var helt fel i alla fall och jag roterar ut från landningen med huvudet före och känner när jag tar mark hur något ploppar till i axeln. Åker ner en bit först och känner att något är konstigt, trodde att axeln var ur led. Åker ner och pratar med sjukvårdarna och påpekar att mitt högra nyckelben sticker upp. Jag får i alla fall snart reda på efter läkarbesök och röntgen att mitt nyckelben har dragits ur sitt fäste och är "ur led", "AC-joint separation" är den korrekta benämningen här i alla fall.

Ska vila några dagar, men tänkte ge mig upp på berget nästa vecka igen. Hade förbannat ont de första dagarna och lite svårt att sova, men nu känns det faktiskt helt okej. Har snöat en del i helgen också så anledningarna att ge sig upp väger tunga. Har hunnit vila lite i alla fall. Antar att man får böta lite ibland och man vill ju inte dö utan ärr... Har dock köpt en hjälm.

Känslor

Ytterligare tid har passerat och jag tänkte bara beskriva hur känslorna går här lite. Skrivet ganska kronologiskt sen förra inlägget.


Liftarna öppnade och vi var alla i extas, en vinter som lovade mycket snö även om så mycket inte hade fallit än. Vi (Claes, Mattias och jag) pallade oss upp tidigt på morgnarna för att få första liften och kom hem mörbultade. Good times!


Snön börjar smälta och vandrar hela tiden uppför berget, men vi fortsätter gå upp tidigt och jag hinner med några åk varje dag innan jobbet tar vid. Fortfarande är hoppet uppe om att den den feta dumpen av snö bara ligger och lurar på andra sidan bergen. Fortfarande skitglad över att få åka, men lite avspänt förväntansfull.

Man går till jobbet utan att ha åkt snowboard på förmiddagen för att det bara regnat hela dagen. Arbetskamrater och allt annat folk man träffar pratar enbart om att man hoppas på mer snö snart och alla har en egen meterologisk källa, tillförlitlig eller ej, som bådar snö antingen ena dagen eller andra. Den kommer inte nästa dag heller, däremot duggregnar det ihärdigt. Aningen mer uppgiven.


Vi är ute och åker och Mattias köttar in i Claes liggande baklänges efter en studsande vurpa i "inga-skär-i-den-här-backen-inte"-fart. Mattias arm konstateras (omedicinskt, men ändå) inte bruten efter en liten stund, men i liften på vägen ner kollar Mattias under tröjan och hittar ett ganska litet sår, dock går det ner till benet. Mystiskt nog lämnade det inga hål i jackan eller tröjan!? Mattias syr några stygn och tar det lugnt ett par dagar. Träffar Quinny från jobb och han har slagit sönder axeln och har numera 8 skruvar istället för ett helt nyckelben och lite annat. För vissa går det fort här, jag har beställt en hjälm...

Jag går och gymmar på förmiddagen och kollar på en snowboardfilm, ungefär som innan säsongen börjat trots att liftarna är öppna, men det är som åka nerför en hockeyrink. Fan. Går ut med kompisarna efter jobb och har skittrevligt. Allting andas ändå snowboard och samtliga är spända av förväntan. Förutom Quinny kanske, som hoppas få pengar tillbaka för liftkortet eftersom de sista gick åt för just detta ändamål. Fan vad jag tycker synd om honom, 3 månader innan han kan åka igen.

Åker upp idag och ser att de har byggt några nya booters i parken uppe på Blackcomb, skitkul! Även om den ligger högst upp på Blackcomb och bara en bit nedanför parkens slut börjar jordplättarna synas så ska vi självklart upp tidigt imorgon för att köra en heldag.

Summa sumarum: jag är extremt tacksam att få vara här och spendera säsongen, ödmjuk för det faktum att naturen lyckats långsamt karva fram dessa berg, längtande och hoppfull inför en vit jul och lite förbannad på att maten är så dyr.

Word!

Vad är väl en bal på slottet?

Nä just det!

Är man någotsånär manlig så går man ut och vandrar i naturen och söker sitt mänskliga och manliga ursprung.
Precis det gjorde jag och Mattias i söndags, för att stilla vår värsta snowboardhunger. När vi kom hem efter att nästan varit ute i 5 timmar och vandrat för 5 minuters åkniong var vi fortfarande hur nöjda som helst. Om man tror att kolla på snowboardfilm stillar något sorts begär har man helt fel, enbart ett tydligt exempel på självplågeri. I all fall gick vi uppför berget här i byn, fick lite åkning, lite repor i brädorna och jag var extremt nära på att bli av med mina goggles som jag fått av Henke, Johan, Macke och Mogge, tack så mycket! Hittade dem igen som tur var!

Liftarna öppnar imorgon hehe...

Whisplöer

Allright!

Nu har saker och ting börjat reda ut sig här. Som ett axplock kan jag erbjuda er följande nyheter:

Det har börjat poppa upp en massa trevliga svenskar, vilket gör att det känns lite familjärt.

Jag har fixat en lägenhet, liten men ändå, att dela med två killar, Claes och Mattias från Härnösand, för säsongen. Lägenheten ligger riktigt bra till här i byn och man har gångavstånd till allt. I övrigt är folk utspridda runt om byn, vissa närmre andra längr ifrån, så att bo i byn är guld främst för att ta sig till liftar och annat.

Har fått jobb på Nike, som lagerkille, och har idag jobbat min första dag. Mycket skönt ställe med sköna människor och en fräsch affär. Jobbar förövrigt som volontär på berget, vilket ger mig ett gratis säsongskort = gött mos.

Liftarna sägs öppna på lördag = ännu göttare mos.

Såg "Quantum of Solace" idag, den hade premiär här i fredags och tydligen tidigare hemma i Sverige. Lever inte upp till "Casino Royale" enligt mig, men några machokickar erbjuds såklart.

Så, nu väntar vi på lördag av mer än en anledning

Fridens

Snö...

Är i Whistler nu, väntar på snö...

V till ett an till ett co till en uv till er

Jepp, Vancouver alltså. Kan faktiskt inte säga sådär enormt mycket om staden. Hann inte se så mycket, fixade lite byråkratiska grejer, spenderade mycket tid på hostelet, där det hela dagarna var mycket skönt folk att umgås med, gymade, behövligt, med en australienare och strosade lite sporadiskt runt i centrum...

Hostelet som jag bodde på, SameSun, var ett riktigt skönt ställe. Mycket folk, mycket som hände, billig och god mat och ett riktigt bra läge! Rekommenderas om kosan styr mot Vancouver!

Bombi Bitt och jag del II

Då var jag alltså åter i San Francisco. På egen hand igen, men inte så länge skulle det visa sig. Hade inte mer än vaknat och tagit en dusch när jag nästan gick in i Caroline, som jag träffade i Vegas. Käkade frukost tillsammans med henne och hennes resesällskap Viktoria och Erik, alla från Stockholm. Vi blev medvetna om att amerikanska bagels med något som ser som vallmofrön i själva verket är chilibagels, Viktoria. Detta till trots blev det en riktig heldag, vi använde den mestadels för inköpsändamål. Vi avnjöt Union Square och affärerna runtomkring mer än en gång och jag fick min första upplevelse av Coldstone där man kan göra sin egen glass, gött mos. Vi drev upp till the Haights och kollade in de lite hippare affärerna där och omgivningen bestod av lite mer unika människor, nog sagt. Sen stod sjölejonen nere i Fishermans Warf på tur för vår beskådning. Som sagt, de luktar och låter och ser ut att ha det ganska slappt på bryggorna, men jag har förbannat svårt att tänka mig att de får någon sömn, djungelns lag gäller. Man kanske inte hade tänkt sig att träffa svenskar när man beger sig annorstädes, men det är så jävla skönt att prata svenska med någon och man känner sig defintivt mer hemma och trygg på ett familjärt sätt. Med detta sagt så var Caroline, erik och Viktoria tre mycket sköna och trevliga människor. Hoppas ni har det bra hemma i Sverige igen!

Jag hämtade mina grejer på hostelet, kramade trion och tog farväl och begav mig återigen på egen hand till en flygplats, denna gången för att spendera natten där. Otroligt lång natt och mycket grejer att kånka runt på med den nyligen införskaffade snowboarden. Sov inget alls, tog flyget till Seattle kl 06.15 för att sedan på grund av förseningar missa min transfer till Vancouver. Väntade återigen, till kl 12 tror jag och kom sedan fram till Vancouver. Flög ett litet tvåmotorigt propellerplan till Vancouver, första gången jag flugit propeller kommersiellt. Kanske inte något att skriva med i mitt CV, men ändå. Var framme på hostelet ganska sent på eftermiddagen och slocknade direkt när jag fått min säng.

Yo-se-mi-te

En tidig lördagmorgon väntade mig. Packade ner alla mina grejer, checkade ut från hostelet och begav mg ner till Joels hostel i stan. Vi mötte lite senare upp med två italienare Lorenzo och Nicola som skulle följa med oss till Yosemite. Hämtade ut vår splitternya Chevy Malibu relativt tidigt och gjorde lite inköp för att tillfredsställa oss rent närningsmässigt under resan. Jag och Joel turades om att köra upp till Yosemite, tog drygt fyra timmar med några stopp längs vägen. Vägen upp var ganska bra och landskapet skiftade från storstadsmiljöVi hade bokat rum på ett hostel som låg precis utanför själva parken. Riktigt schysst ställe med många parkeringsplatser och schyssta rum. Vi släppte bara av våra grejer och körde vidare in i parken. Vilket ställe!!! Vi spenderade bara några timmar i parken den första dagen, men vi insåg att vi skulle haft mer tid för att se allt. Kodak-moments hela tiden, oavbrutet... Vilken otroligt vacker miljö. Det enda jag egentligen kan säga om detta ställe som på något sätt förklarar synerna är att man blir förundrad över naturens raffinerade tillvägagångssätt...

Körde hem på söndagen och avlsutade en riktigt bra resa tillsammans med två splitternya italienska vänner och en något, men bara något, äldre spansk vän. Tog adjö av Nicola som skulle fortsätta annorstädes. Lämnade Lorenzo på hans hostel och sedan skjutsade Joel mig till Fishermans Warf. Där tog vi adjö av varandra, en kille som jag spenderat mycket tid med och blivit riktigt bra vän med på bara en vecka. Hade varit kul att träffa honom igen.

Mamma-älskande Leons kungar

När jag redan väldigt upprymd efter snowboard-köpet begett mig till hostelet och duschat var det dags för nästa höjdpunkt: KINGS OF LEON!!!
Detta hände nere i stan på ett ställe kallat the Warfield Theatre, en mycket vacker gammal teater med mycket guld och röd sammet. Helt rätt ställe att se favoritbandet på. Och fy fan vilken koncert det blev. Först öppnade The Stills och We Are Scientists, två bra band, men det var ju självklart vem alla väntade på. Kings of Leon spelade i nästan 2 timmar och det var så jävla bra, de körde mycket från nya skivan varvat med äldre låtar. Magiskt att äntligen få se dem live!!! KAn nog inte säga så mycket mer. Gick och lade mig som en väldigt, väldigt, väldigt nöjd man...

Bombi Bitt och jag del I

Jag och Joel flög dagen efter ungefär samtidigt från Vegas till San Francisco och bestämde oss för att bo på samma hostel där också. Vi möttes upp på flygplatsen efter att hans flyg kommit för att gemensamt bege oss till till hostelet som låg uppe i Fishermans Warf. Det blev ett ganska utdraget letande efter hostelet eftersom all personal vi frågade i tunnelbanan gav halvdana vägbeskrivningar och var allmänt otrevliga, men vi kom fram i alla fall. Det var ganska sent på kvällen och vi fick se solen gå ner över Golden Gate. Ett riktigt idylliskt ställe vi hade hamnat på, om man bortser från alla skunkar som lurade i buskarna. Vi kunde enas om att vi båda redan gillade San Francisco mycket bättre än Vegas i alla fall.
På onsdagen bestämde jag och Joel oss för att bege oss ut till Alcatraz, vilket var riktigt grymt. Jävligt turistigt, men skit i det, det var fortfarande intressant. En sak jag definitivt inte visste var att fängelset efter att det stängts ner ockuperades av indianer. Detta för att de ville att ön skulle tillhörda ursprungsbefolkningen och att man då automatiskt möttes, på väg in i sundet till SF, av land som tillhörde indianerna. De lyckades dock aldrig få igenom detta. Begav oss tillbaka och till Levi´s Plaza, uppkallat efter den numera läderlappsprydande Levi Strauss och hans berömda jeansmärke. Levi´s hade självklart en byggnad där och en lite utställning om allt möjligt. Roligt om man är intresserad av jeans... När vi kände oss nöjda med jeanskultur begav vi oss ner till Fishermans Warf igen och kollade på sjölejon. Förbannat fina och illaluktande djur och riktigt roliga att titta på deras hierarkiska spel på bryggorna. Tog oss ytterligare en liten gångtur innan vi begav oss tillbaka till hostelet och våningssängarna.
Dagen efter begav jag mig till San Rafael för att träffa moster (pappas moster, men ändå) Inga och Moritz. Tog färjan till Larkspur där de hämtade mig med bil. Vi tillbringade dagen i deras mycket fina hus, pratade om allt möjligt, tittade på deras kolibrir som konstant svävade runt i deras mycket fina trädgård, åt jättemycket mat och drack vin. Devar självklart väldigt intresserade av hur saker stod til hemma i Sverige och om min resa. En mycket trevlig dag med två mycket pratglada och trevliga människor. Jag begav mig till hostelet igen sent på kvällen, var tvungen att checka in i mitt nya rum.
Fredagen började väldigt konstigt och abrupt. Jag blev mer eller mindre väckt av brandlarmet på hostelet. Fick nästan på mig mina shorts på vägen ut och möttes nästan uteslutande av andra mycket mer påklädda och morgonpigga gäster. De fick i alla fall skåda den svenska urskogen haha. Det konstaterades efter ett besök av 3 brandbilar och en polisbil bara vara ett falsklarm som skulle stängas av. Detta gjorde att jag blev aningen sen att möta Joel på hans hostel nere i stan, men han tyckte bara hela situationen var rolig. Vi drog sedan iväg för att leta upp en vettig firma att hyra bil av för vår planerade utflykt till Yosemite över helgen. Yosemite-resan var ett smart alternativ eftersom vi båda saknade boende i SF för den kommande lördagen då det verkade vara mer eller mindre omöjligt att hitta något. Vi hittade i alla fall en schysst deal hos en firma och bestämde oss för att sticka. Strosade runt lite nere i stan runt Market Street och Union Square. Vi skildes åt på eftermiddagen och bestämde att träffas vid 8-tiden på Joels hostel dagen efter. Jag begav mig upp till the Haights, de gamla hippie-kvarteren, för att leta upp en snowboardaffär jag kollat upp. Jävligt schysst affär med bra folk som jobbade där. Besöket resulterade i en ny bräda, nya bindningar, nya boots, ny brädbag och en ny mössa till ett jävligt bra pris. En helt ny Burton Custom med deras nya system EST som gör att bindningarna bara fästs i en skåra på brädan och således är sjukt enkla att justera. Tror jag har en riktigt bra setup för vad Whistler har att erbjuda WOWOWEEWAA!!! Tog mig så barnsligt glad man kan bli av att köpa saker man verkligen tycker är roligt. Lite småköpt är jag allt, men det står jag för!!!

Las Vegas

Vegas baby!

Mellanlandade i Denver och kom til slut fram til Vegas. Taxichaffisen verkade bara känna till ett hostel i Vegas och lyckades på grund av min sömnighet släppa av mig vid fel. Envist och efter vägvisning gick jag i en timme för att komma rätt. När jag checkat in gick jag direkt in och lade mig i sängen, vaknade klockan 22.00 och gick och köpte en flaska vatten. Dagens totala näring uppgick således till den kycklingsallad och apelsinjuice jag käkat till frukost och en flaska vatten. Bra jobbat Fredrik! Dagen efter upptäckte jag att jag bodde långt från strippen i ett ganska otrevligt område, men med trevliga människor. Efter lite frukost begav sig jag och Martin, en nyfunnen vänfrån Tyskland ut till Hoover dam utanför Vegas, mäktigt ställe! Har sedermera också lyckats befinna mig i Arizona eftersom det ligger på gränsen mellan Nevada och Arizona. Träffade efter besöket vid Hoover Dam en mycket trevlig svensk tjej vid namn Caroline, vi pratade en stund på hostelet och träffades igen senare. Mer om det sen.
Kvällen spenderades nere på strippen, från ett kasino till ett annat. Spelade bara för en dollar... Resten av tiden gick åt att dricka öl. En sak är i alla fall säker, Vegas är en stad på dagen och en annan på kvällen. Jävligt mäktigt med all neon som lyser upp den annars så tomma öknen runtomkring, men det ger också ett ihållande plastigt intryck. Det känns nästan som allt är på låtsas.
Dagen efter, närmare bestämt söndagen den 12:e oktober, blev lite mer improviserad. Mina tidigare planer på att åka både till Grand Canyon- och Zion National Park grusades mer eller mindre av det faktum att jag hade för lite tid. Tar nog parkerna på en separat resa längre fram i tiden. I alla fall blev det denna söndag lite strosande på strippen och en riktig långkörare på gymet, som förövrigt kostade mig 25 dollar. Ett bra gym dock, på Paris Hotel. Såg Bellagios vattenshow för mig själv, med enbart par som såg mer eller mindre förälskade ut runtomkring. Där stod jag, eftersvettandes och brutalt immundigande av den toast jag precis köpt...
På måndagen lämnade Martin hostelet, jag och Joel drog iväg till en monster-outlet. Joel köpte i alla fall 15 plagg och lyckades fylla sina väskor till bredden. Jag köpte också några jeans, 30 dollar för ett par Levi´s, helt okej. Kvällen spenderades ganska lugnt på hostelet med en duell i schack mellan mig och Joel. Han är en trevlig prick den här Joel och vi hade riktigt roligt tillsammans.

Peace out så länge

Caught on the flipside

Nu är stunden kommen då jag ska försöka ta tag i allt som har hänt och destillera det till ett inte alltför långt inlägg. Sitter just nu i Vancouver och har således avverkat Nashville samt Las Vegas och San Francisco sen sist jag skrev. Otroligt mycket har hänt och jag mår tiptop trots att när jag vägde mig sist (andra dagen i Vegas) hade tappat 4 kg. Ska försöka göra detta kort och kärnfullt efter noga övervägande och inflytande av nyfunna vänner (kommer nog inte att klara det dock).

Nashville

De sista dagarna i Nashville spenderade jag mycket tillsammans med Erik, Richard och Jasmin. Det blev en dagstur till Tennessee State Museum och en fotoutställning om Mississippi tillammans med Erik. Riktigt bra! Litre gitarrjam och några öl kvällstid på verandan för att ge oss mod nog att åka ner till stan där jag käkade mal!!! Har nog tidigare lovat att jag aldrig skulle göra detta på grund av de grejer denna fisk sysslar med, men man är väl inte sämra än att man kan ändra sig tydligen. Kvällen fortlöpte i countryns tecken och slutade med att Erik fick ett rockabillyband att köra en extralåt för mig hehe. Utekvällen kantades av ömsom kostymnissar, vanligt folk och rednecks. Kostymnissarna har sin förklaring i den debatt som tidigare pågått i staden mellan Obama och McCain.
Nästkommande dag började med en rejäl amerikansk pannkaks-frukost, sockerkick TOTAL! Jag och Erik vandrade runt lite i universitetsområdet och begav oss senare Parthenon-replikan som står i en park i Tennessee!!! Som lite kuriosa tål det att nämnas att på vägen dit sket en fågel mig i håret. Varför eller varför inte är frågan gällande många saker i detta land, främst syftande på Parthenon-replikan haha. I alla fall stod den där stor som fan. Käkade middag på en äkta amerikansk diner med några sydstats-original som växlade om att prata om politik och rent skitsnack. Erik fick några fina bilder runt området och vi drog tillbaka till hostelet för att planera kvällen. Vi drog vidare till en Open Mic tillställning på Commodore var både Richard och Jasmin skulle spela. Vi var flera stycken som stack dit och fick höra mycket bra musik och höjdpunkten blev självklart Richard och Jasmin. Richard hade låttext som var klart inspirerad av hans vistelse i Nashville. Eftersom jag var nykter fick jag köra Eriks Mustang hem! 300 hk och en V8 mullrande så skönt, så skönt. Njutning i sin renaste form!
Dagen efter började med att jag stötte ihop med 3 svenskar och fick mitt första svenska utbyte på egen hand. Kunde till deras stora förtjusning erbjuda snus, eftersom två pluggade i USA och var i direkt saknad av detta stimuli. Både svenskarna och Erik lämnade senare hostelet, tog adjö av nyfunna vänner och önskade dem all lycka till. Tog mig ner till Country Music Hall of Fame, ett mecka för country-älskare. Schysst ställe faktiskt med all möjlig kuriosa, viss countrykännedom är nog att rekommendera, men stället är intressant för den som gillar musik. På kvällen körde vi ett lite jam igen, vi var 4 personer och jag deltog med både gitarr och munspel. Munspelet ska övas på, det är en sak som är säker. Stack ut och käkade middag tillsammans, jag drog hem tidigt (ca klockan 02.30) och tog adjö för att förbereda mig inför morgondagens flyg till Vegas. Hann aldrig ta adjö av de två roliga franska journalisterna som jag delade rum med, men, men...
Palladde mig upp klockan 05.00 dagen efter, duschade och packade det sista och toog mig ut till flyget till Vegas. Snackade med en medelålders amerikansk kille på flyget. Man kan säga vad man vill om amerikaner, men de flesta jag träffat är öppna och vänliga och beter ssig som man kännt dem hela livet efter ett par minuter. Han gav mig en massa tips om nationalparker som bör besökas.

Förklaring till bilderna

Jag vill bara klargöra lite kring det magiska ljus som hamnat digitalt i min kamera.

Vi tar förklaringen uppifrån och ner i ordningen bilderna kommer.

1. En country-snubbes (sorry kan inte min country) ganska ordinära bil, förutom precis alla mer eller mindre badboy attiraljer som de gigantiska hornen och alla vapen, på Country Music Hall of Fame.

2.Closeup på revolvern på huven, samma bil...

3. Richard, från England, jammande på verandan till hostelet i Nashville. En av många gånger, några gånger deltog jag och andra därtill. Jävligt kul!

4. Vapen, eller rättare sagt revolvrar. Behövs ingen närmare förklaring.

5. En klocka ute på the Hermitage, tror jag lade upp bilden för att klockan var ganska fin.

6. Ett litet bomullsfält, kan inte bli mer sydstatsmiljö än så här...

7. Downtown Nashville dagtid, nattetid såg det annorlunda ut och framförallt hördes.

8. Skylten till the Hermitage. Lägg märke till kulhålen i den, enligt Eriks utsago en ganska vanlig företeelse söderöver i staterna. Fråga mig inte varför...


.

Fler bilder från Nashville

Nashville

Nu är jag alltså i Nashville, Tennessee...

Har faktiskt inte gjort så mycket här än. Har i alla fall lyckats inkvartera mig på mitt hostel, Music City Hostel, ett schysst ställe med en massa schysst folk. Geografiskt ligger stället en liten gångtur utanför själva stadskärnan, men i ett lugnt och skönt område.

Igår var jag ute med två killar som jag träffat här, Eric från Boston USA och Richard från Brighton England, och vi begav oss ut till The Hermitage. The Hermitage ligger i en liten by som heter Hermitage och ligger 20 minuters bilfärd utanför staden. Vi tog Erics bil, en -06 Mustang GT!!! med ungefär 300hk, för att ta oss dit. Det är riktigt vackert här, hösten höller just på att ta över landskapen och de mängder av lövträd som kantar staden håller precis på att byta färg. När jag säger höst ska man dock inte låta sig luras, igår var det säkert 25 grader varmt. För att återgå till The Hermitage så är det Andrew Jacksons före detta hem. Denne snubbe Andrew Jackson var USA:s 7:e president, vilket också självklart syntes på huset och hans ägor. Han blev begravd i sin egen trädgård, vilken förutom gravarna var en schysst trädgård. Ett ganska coolt gammalt ställe, väldigt välbevarat och feta ägor runtomkring. Rätt så coolt att få en liten inblick i hur det har varit här lite tidigare i nationens historia.

Chillade mest igår kväll, käkade lite grillat kött och tog en öl nere i stan, satt på verandan och snackade med de andra som bor här en bit in på natten.

Idag regnar det, är inte speciellt varmt och jag funderar på att dra ner till Country Hall of Fame nere i stan. Verkar vara en vettig sysselsättning en regnig dag i Nashville...

I´m a Swedish man in New York

Såja... Jodå så att...
Okej, var ska jag börja? New York kanske?

Det blev ju på det viset att jag tog med hela familjen till New York en vecka och lykades också överraska dem med det faktum att de faktiskt skulle åka med. Till allas glädje blev det också just så och söndagen den 28:e september landade vi på JFK. Jag mötte upp med familjen på flygplatsen, vi åkte tillsammans till hotellet som låg två kvarter från Central Park och sedan var det hela igång.

Hela New York-vistelsen kan nog sammanfattas med familjära upplevelser, promenader, shopping, kulturella upplevelser, inte fullt så kulturela upplevelser, hamburgare, kolosser och oförmågan att ta in denna enorma mängd intryck.

Vi fick gjort några av de måsten som finns i New York: Empire State Building, se Frihetsgudinnan, Central Park, Museum of Modern Art, Harlem, Times Square och en massa annat. Vi har milt sagt gått en helvetes massa, men på ett bra sätt och det har varit skönt med tanke på allt man ser under tiden man går omkring. Vi har varit i en massa affärer, Soho var klar favorit för detta ändamål. Vi har åkt med turistbussar och åkt med färjor runt Manhattan.
Och det hela har varit riktigt skönt och riktigt roligt. Att vi haft det så bra ledde ju också till att avskedet blev i hästväg, känslomässigt i alla fall. Jag kan i ärlighetens namn erkänna att jag grät mer än en tår på vägen till flygplatsen för att ta mitt flyg till Nashville. Det är först nu jag inser hur många och hur mycket som jag lämnar. Så vänner och familj: jag älskar er allihop och kommer sakna er.

Just nu är jag alltså i Nashville, Tennessee, och har inkvarterat mig på mitt hostel och just nu känns det helt okej. Nashville verkar vara en riktigt schysst stad. Det hostel jag bor på är fyllt av sköna människor, de flesta med musik som anledning för att besöka staden. Har bara hunnit ta en öl och snackat med lite folk här så något mer än att stället verkar bra och folket bra kan jag tyvärr inte säga. Ser dock fram emot lite schysst bluegrass på något ställe här...

So long

Nu blev jag klar!

Har äntligen lagt upp den rackarns utlovade bloggen...