Insnöad, på många sätt

Hey hey hey ya´ll!

Först vill jag framföra en önska till de som läser - God Jul och ett Gott Nytt År!

Sen ska läget beskrivas här. Min axel börjar bli ganska bra och jag har varit ute och åkt så mycket jag bara kunnat. Detta har dock resulterat i ett par ganska tråkiga smällar på brädan, har nog varit byns största konsument av P-Tex de senaste veckorna, vilket i sin tur har resulterat i ett nytt brädköp! En UnInc-bräda som lyser i mörkret, hur coolt är inte det! Måste säga att det är den skönaste brädan jag åkt. Är brädan till höger på bilden. Blev i alla fall en slask-bräda och en fin-bräda, något jag trodde mig kunna undvika, men icke! Den "gamla" har fått en av de fulaste kärn-smällarna jag någonsin sett!

Har rakat knudan, huvudet det vill säga. Detta för att den frisör jag valde att gå till här uppvisade ett väldigt typiskt frisör-drag, undantaget Sacha och Johanna på Budoir. Konstnärlig integritet. På ett dåligt sätt. Helt omöjligt att på ett väldigt enkelt och pedagogiskt sätt beskriva hur man vill ha sin frisyr och sedan få detta utfört, det blev något helt annat till ett oskäligt pris. Därför har jag då valt att i protest valt att raka skallen, ser inte helt pjåkigt ut heller om jag får säga det själv.

Vi har, sedan det snöat friskt den senaste tiden, hittat några riktigt bra puder-ställen. Däribalnd en grymt stor bowl som man får hika en liten stund till, men när man kommer fram är det helt klart värt det. Imorse stod vi i kön till liften upp där i en timme och tjugo minuter, innan den öppnat. Detta gav oss tredje plats i liftkön och helt orörd snö så långt ögat kunde nå först åket, ren och skär extatisk lycka!

För att återknyta till insnöad, så menade jag att det kommit bra med snö de senaste dagarna. Inte riktigt så att jag blivit tvungen att sitta inne utan istället gjort mig mer insnöad på brädåkandet. Helt absurt roligt!

Tack för julklapparna ni mamma, pappa och Kristian! Julen spenderades otraditionellt, men ganska bra. Norrlänningarna här gick ut med en kökskniv och skar (!) av en gran i skogen här utanför. Denna pryder balkongen. Jag bunkrade med pepparkakor och köpte upp affärens tre sista paket av Annas Original pepparkakor, varav Mattias lyckades mygla till sig ett av paketen (kommer aldrig att glömma det Mattias!) och byta ut det mot Cappucino-pepparkakor eftersom han hade köpt fel. Julafton spenderade vi i en lägenhet med 30 andra svenskar och hade skittrevligt.

Fred och kärlek i juletider

Så rörde vi om i grytan

Alla ni (hrrmm, haha) som tyckte att jag skulle ha fler bilder och kanske något mode-reportage (har hört att det är så man kommer någonstans i bloggvärlden) kommer jag att göra er vilja hörd. På bilden ser ni det plagg jag bör (läs bör) och stundtals faktiskt använder allra mest. Jag använder den stilriktig armstrumpan då jag lyckats landa halvt på ansiktet och axeln istället för på brädan.

En perfekt torsdag morgon. Vi tog nästan första liften och var helt ensamma uppe i parken på Blackcomb, bäddat för extas med ouppkörda in-runs och landningar till hoppen. Inga köer till något heller. Körde något åk innan jag bestämde mig för att försöka en fs 360 på den stora hippen i parken. Tog inte lika mycket fart som vanligt, vill ju inte skada mig, tänkte jag. Vi var så glada för vår disciplin att komma upp tidigt och det kanske var lite för tidigt. Min timing var helt fel i alla fall och jag roterar ut från landningen med huvudet före och känner när jag tar mark hur något ploppar till i axeln. Åker ner en bit först och känner att något är konstigt, trodde att axeln var ur led. Åker ner och pratar med sjukvårdarna och påpekar att mitt högra nyckelben sticker upp. Jag får i alla fall snart reda på efter läkarbesök och röntgen att mitt nyckelben har dragits ur sitt fäste och är "ur led", "AC-joint separation" är den korrekta benämningen här i alla fall.

Ska vila några dagar, men tänkte ge mig upp på berget nästa vecka igen. Hade förbannat ont de första dagarna och lite svårt att sova, men nu känns det faktiskt helt okej. Har snöat en del i helgen också så anledningarna att ge sig upp väger tunga. Har hunnit vila lite i alla fall. Antar att man får böta lite ibland och man vill ju inte dö utan ärr... Har dock köpt en hjälm.

Känslor

Ytterligare tid har passerat och jag tänkte bara beskriva hur känslorna går här lite. Skrivet ganska kronologiskt sen förra inlägget.


Liftarna öppnade och vi var alla i extas, en vinter som lovade mycket snö även om så mycket inte hade fallit än. Vi (Claes, Mattias och jag) pallade oss upp tidigt på morgnarna för att få första liften och kom hem mörbultade. Good times!


Snön börjar smälta och vandrar hela tiden uppför berget, men vi fortsätter gå upp tidigt och jag hinner med några åk varje dag innan jobbet tar vid. Fortfarande är hoppet uppe om att den den feta dumpen av snö bara ligger och lurar på andra sidan bergen. Fortfarande skitglad över att få åka, men lite avspänt förväntansfull.

Man går till jobbet utan att ha åkt snowboard på förmiddagen för att det bara regnat hela dagen. Arbetskamrater och allt annat folk man träffar pratar enbart om att man hoppas på mer snö snart och alla har en egen meterologisk källa, tillförlitlig eller ej, som bådar snö antingen ena dagen eller andra. Den kommer inte nästa dag heller, däremot duggregnar det ihärdigt. Aningen mer uppgiven.


Vi är ute och åker och Mattias köttar in i Claes liggande baklänges efter en studsande vurpa i "inga-skär-i-den-här-backen-inte"-fart. Mattias arm konstateras (omedicinskt, men ändå) inte bruten efter en liten stund, men i liften på vägen ner kollar Mattias under tröjan och hittar ett ganska litet sår, dock går det ner till benet. Mystiskt nog lämnade det inga hål i jackan eller tröjan!? Mattias syr några stygn och tar det lugnt ett par dagar. Träffar Quinny från jobb och han har slagit sönder axeln och har numera 8 skruvar istället för ett helt nyckelben och lite annat. För vissa går det fort här, jag har beställt en hjälm...

Jag går och gymmar på förmiddagen och kollar på en snowboardfilm, ungefär som innan säsongen börjat trots att liftarna är öppna, men det är som åka nerför en hockeyrink. Fan. Går ut med kompisarna efter jobb och har skittrevligt. Allting andas ändå snowboard och samtliga är spända av förväntan. Förutom Quinny kanske, som hoppas få pengar tillbaka för liftkortet eftersom de sista gick åt för just detta ändamål. Fan vad jag tycker synd om honom, 3 månader innan han kan åka igen.

Åker upp idag och ser att de har byggt några nya booters i parken uppe på Blackcomb, skitkul! Även om den ligger högst upp på Blackcomb och bara en bit nedanför parkens slut börjar jordplättarna synas så ska vi självklart upp tidigt imorgon för att köra en heldag.

Summa sumarum: jag är extremt tacksam att få vara här och spendera säsongen, ödmjuk för det faktum att naturen lyckats långsamt karva fram dessa berg, längtande och hoppfull inför en vit jul och lite förbannad på att maten är så dyr.

Word!