Vi fiskar...

Kommer aldrig på några bra rubriker, de kommer helt enkelt inte till mig. Hoppas att det går att bortse från, sak försöka göra innehållet något mer läsvänligt.

Det var återigen ett tag sen jag skrev nu och detta ber jag om ursäkt för, med risk för att låta arrogant så har jag haft andra saker för mig... För att inte behöva spendera åravis på att återberätta tiden så drar jag den i komprimerad form istället.

Vår gamla (numera) roomie Mattias (herr Vessberg som roffar åt sig de godaste pepparkakorna) har flyttat ut och det var med sorg och tårar i ögat jag lämnade av en ny god vän vid Greyhound-stationen. Hoppas du har det bra hemma i Svea Rike i alla fall och att Åre-resorna blir många. Mattias lämnade rum för herr Risberg, en anna Härnösands-kille och även han en vän till Claes. Henrik som herr Risberg också går under, eller "Risa" för den delen, har nu pissat in revir i lägenheten och det är en skön snubbe vi har fått som tillskott här. Han blev dödslycklig över att mor hans skickat messmör till honom och att detta anlände igår. En mer exalterad pojk över ett pålägg har jag nog inte sett!

Förutom att då och då (varje dag) åka bräda har jag också haft lite tid att roa mig på annat sätt den senaste månaden. Har blivit två resor ner till Vancouver, man behöver komma ifrån den här byn ibland kan jag lova. Så två relativt blöta helger i staden vid vattnet har det blivit och båda gångerna har vi som åkt ner gått på konsert. Första gången för att se Soilwork, gamla metal-hjältar, och andra gången för att se Efterklang. Efterklang är kanske den akt som behöver förklaring då jag inte tror att de har haft några listettor direkt... Det är då ett danskt jam-band, möjligtvis ljudlandskapsaktigt, med en hel del elektroniska inslag men även fioler och diverse. Vad det låter som? Ingen aning, kanske något drömlikt snarast, men det är förbannat bra. Live var de helt enormt bra, har aldrig hört något liknande. En sådan musik-upplevelse som öppnar mina ögon och öron för något nytt.

Har även varit uppe i en helikopeter för att bli avsläppt på de toppar man normalt sett inte får någon åkning på... FY FAN va schysst det var, helt otroligt! Bara känslan av att sitta i en helikopter som syftar till att flänga runt med ett gäng taggade åkare är ju hur ball som helst. Lägger man sedan till att det faktiskt var 5+ uppe på topparna men fortfarande 20 cm champagne-puder på många ställen gör det inte det värre. Vilken dag! Jag, Claes, Dave, James och Gilli var crewet för dagen. Claes behöver ingen beskrivning, Dave jobbar jag med och James och Gilli är kompisar till Dave. 6 magiska drop blev det. Svårt att förmedla käsnlan, men från att ena stunden sitta hukad vid en helikopter som har landningstället hängande utanför både fram och bak på en bergskam till att känna snön frusta omkring en, stanna upp och bara höra tystnaden och se ut över bergsmassiv är mäktigt. Måste upplevas!

Har avverkat ännu en födelsedag och är således 24 jordsnurr+ nu. Vi var nere i Vancouver 9.10 april och firade Claes-Banan som fyllde den 10:e. Vi mötte upp med Ida och Bea i Van och hade en skitrolig utekväll. Först spenderade vi min födelsedag med att leta efter Claes och Risas nyinköpta bil, vilken var strategiskt placerad i ett garage som de inte hittade tillbaka till. Tog ungefär 2 timmar. Begav oss sedan til Ikea och inhandlade förnödenheter som Kalles Kaviar och Ballerina-kex. Tog ett tag att hitta dit också... Avslutade med att köpa en I-pod till mig själv i födelsedagspresent och sedan lite öl att dricka i bilen inför festen som väntade på oss i Whistler. Blev en rolig kväll som resulterade i en stökig lägenhet med en söndrig säng och en söndrig luftmadrass, men det har vi fixat till nu.

I skrivande stund har det blivit slasksnö på berget och man känner sig inte det minsta rädd att prova på nya grejer i parken, kan knappt slå sig (bara lite). Claes och Risa har lämnat lägenheten för ett liv på vägarna genom USA i deras Mazda Protege (som jag tror har varit lite stökig i början, men i alla fall är riktigt snyggt pimpad med hemmagjorda stripes och logos) och det är återigen med tårar i ögonen jag tar avsked till nya vänner som man lärt känna otroligt bra på kort tid och i stort sett utgjort min andra familj för ett tag. Otroligt mycket folk har börjat lämna byn nu och denna veckan har Whistler mer framstått som spökstad än åknings-metropol. Efter förra veckans Tellus-festival, där freestyle-eliten inom skid och snowboard-världen samlas för olika tävlingar, märks säsongsbytet tydligt av. Tellus-festivalen var grym, bra band spelade (The Stills t.ex) och tävlingarna var helt sinnessjuka. Det är svårt att fatta hur högt och stort de kör när man inte sett det live. Speciellt skidåkarna imponerade i Big Air-tävlingen med trick som corked 1260 (inverterad 3,5-varvssnurr!!!) och switch 1440 (från baklänges åkande till 4-varvsnurr!!!). När jag toppar det är jag en nöjd man!

Au revoir, cést bon!